vazquez

Yoel Díaz Vázquez

Ruido (2006–2010)

För att definiera målet för mitt arbete hänvisar jag till det begrepp eller fenomen som konstkritikern Claire Bishop kallat »delegerad performance: subkontraktering av autenticitet«, där amatörer eller experter anlitas – med eller utan betalning – för att åta sig att närvara eller utföra handlingar i konstnärens namn vid en given tid och plats.

I mina verk ingår individer – proffs eller amatörer – från andra fält (främst urbana poeter, berättare, stumma lyriker och frustrerade sångare m.fl.) som jag oftast placerar i en video- eller filmkontext. De här situationerna dokumenteras inte bara – de uppstår och skapas när gästartisterna framför sina egna verk. Jag riktar mig direkt till artisternas verklighet och arrangerar miljön för deras porträtt i deras egen kontext och filmar genuina framträdanden.

Mitt huvudsakliga mål är att fästa uppmärksamhet på de kritiska ställningstaganden och poetiska krav som uttrycks i verk av särskilda samhällskritiska artister och grupper och ge dem en mer omedelbar, fysisk närvaro på bildkonstscenen.  Artisterna som jag bjuder in att medverka i mina videor förvandlar sina åsikter om det samtida sociala och politiska livet till konstnärliga produkter via sina framträdanden eller performanceverk. Det gemensamma för deras framträdanden är att de uttrycks muntligt och med gester.

Jag är intresserad av de humanistiska idéerna i artisternas tänkande och diskurser samt av det samtida sociala inflytande de får som grupper, rörelser eller skeenden i sina respektive samhällen.  Mitt verk består av multimediainstallationer med video som en viktig komponent. För Ruido (Oväsen, 2006–2010) bjöd jag in 40 unga kubanska rappare och lät dem berätta vad de tycker om dagens kubanska samhälle i rappade aktioner som filmades i deras hemmiljö. Det är en skildring av en ung generation vars röster i sin kritiska stadspoesi ger uttryck åt missnöjet, frustrationen, hjälplösheten och vad de upplever som bristen på perspektiv i dagens Kuba. Mitt syfte är att fästa uppmärksamhet på deras krav och det sociala inflytande de får som grupper. 

På Göteborgs Internationella Konstbiennal visas filmerna med rapparna på dussintals bildskärmar som staplats på varandra för att bilda en kör. På var och en visas en rappare. Kakofonin som uppstår blir en metafor för konflikten mellan det offentliga rummet där diskursen reducerats till meningslöst oväsen och en mer privat situation där människor kan prata och göra sig hörda.

Biografi Född 1973 på Kuba, bor och verkar i Tyskland. Yoel Díaz Vázquez examinerades 1997 från San Alejandro Academy of Fine Arts i Havanna. Grupputställningar: In Other’s Words, NGBK and Künstlerhaus Kreuzberg/Bethanien (2012), Berlin; Other Possible Worlds – Proposals on this Side of Utopia, NGBK, Berlin (2011); 29th Sao Paulo Biennial (2010). Verket Ruido som presenteras på Göteborgs Internationella Konstbiennal är ett project som utvecklades mellan 2006 och 2010.

Photo: Hendrik Zeitler